I tisdags träffade jag en ny terapeut, hon gav mig 2 uppgifter som jag skulle börjat med på en gång efter mötet.

 

Den ena var en dagbok och den andra var andningsövningar. 

 

Det har tagit 4 dagar för mig att börja dagboken, andningsövningarna får komma sen,jag kan inte påstå att jag inte haft tid (heltidssjukskriven nu)  men jag har svårt att påbörja och avsluta uppgifter,så fokus ligger nu på dagboken. 

 

Jag har mina barn hos mig den här helgen,  jag har fått gå ner i umgänget (varannan vecka till varannan helg) för att orka och för att de ska få det bästa jag kan vara för dem,  det sliter något fruktansvärt i hjärtat att inte kunna vara den mamma jag vill vara för dem. 

 

Dagens plan (jag gillar att ha planer) är att putsa fönster, laga middag(inkl diska)och ha filmkväll med barnen. 

 

Redan har 'putsa fönster' gått i stöpet,  jag kommer nämligen lätt av mig och började läsa en bok istället,  tar en kik på fönstrena och suckar över att jag inte tar tag i det och får skuldkänslor,det borde inte vara så jävla svårt. 

 

Med skuldkänslorna över ingenting kommer ångesten, så smygrökning på balkongen gäller,  ännu mer skuldkänslor, borde sluta, kan inte sluta, svagt, ingen karaktär.

 

Det är ju bara rycka upp sig, att det ska vara så svårt, röker vidare.

 

Middagen är igång i alla fall, känner mig lite mer nöjd igen, men tankarna flaxar iväg åter en gång . 

 

Läkartid på måndag, ovissheten över sjukskrivningen hopar sig, röksugen igen, kikar på dom otvättade fönstrena och suckar. 

 

Dagen är inte över än så fortsättning följer...