Precis som igår blev middagen lagad och disken är redan diskad,  jag vill inte bli påmind i morgon om att dom inte är hos mig genom den tröstlösa disken, det räcker med dom tomma rummen.

Klev ut på balkongen efter jag hade torkat bort tårarna för att röka i lugn och ro,  tittar upp på den klara kvällshimlen och inser att trots det inte finns ett moln i sikte är det inte speciellt kallt, våren är på gång. 

Ett litet glädjerus sprider sig inombords, nu äntligen börjar vintern ge vika, lika snabbt som det dök upp, byts det ut mot melankolin över att jag inte hinner med att njuta av det fina som hägrar, röker klart och går in igen. 

Kvällen är ung och jag vill inte gå och lägga mig snart, att sova innebär nämligen att en ny dag ska kämpas igenom så jag har satt igång lite kaffe och ska se på film med katten som sällskap.