Försöker somna om när det slår mig, fan jag skulle ju ringa och boka ny läkartid, helvete, hoppas dom har telefontid såhär sent. 

Ringer upp efter klockan ett och jo, dom hade öppet, '5 april, du får telefontid med läkaren, annars får du vänta tills den 18/4 ',jag tog telefontiden även fast jag hatar att ringa. 

Nu hade jag ju vaknat till och rastlösheten kliade i kroppen, bara att stiga upp och sätta igång kaffet.

Efter kaffet så ökade rastlösheten och jag började känna mig instängd i lägenheten, måste komma ut, var som helst men inte kvar i lägenheten bara. 

Klär på mig och beger mig ut, behöver ett mål, jag åker in till stan, sätter mig vid busshållplatsen och stressröker, vart fan är bussen, den är bara några minuter sen, men det är allt som räckte för att jag ska vira upp mig ännu mer. 

Bussresan gick oväntat bra, normalt sett på sistonde så har bussresorna varit fruktansvärt jobbiga, för mycket folk för lite utrymme. 

Väl inne i stan bestämmer jag mig, jag behöver en förändring av mig själv, går in i en butik och handlar hårfärg från Directions, silver och lagoon blue,det är en liten förändring men likväl det jag behöver nu. 

Hoppar på bussen tillbaka, har inte lust att strosa runt mer i stan men jag måste handla lite käk så jag hoppar av halvägs och går och handlar det viktigaste, jag är ofrivilligt stressad nu, jag vill bara hem och allting tar sån jävla tid. 

Jag har nu alltså samma problem som när jag lämnade lägenheten, jag måste bort från den platsen jag är, känner mig trängd utan anledning.

Tar mig hem, hinner klä av mig ytterkläderna, försäkringskassan ringer, ' jag kommer betala ut den här gången,  men i framtiden måste din läkare ge bättre underlag annars kan jag inte godkänna detta ',samtalet avslutas. 

Jag suckar för mig själv, lättad och oroad på samma gång, magen kurrar, dags att äta något,det får bli yoghurt och jordgubbarna jag köpte billigt som sen frukost eller mellanmål kanske man ska kalla det.