Dagen har varit något speciell måste jag ändå säga och det hela började egentligen redan igår kväll , det är nämligen så att en av mina vänner ville ge en sen födelsedagspresent till mitt ex för att sen lägga till att min son skulle ingå i detta , vilket var bio och fika .

 

Jag och mitt ex är inte ovänner men jag tappade kärleken till honom , vi blev bara vänner till slut  , så efter ca 4½ år så bröt vi , men eftersom det var så pass länge vi var ihop så skapade barnen och han band med varandra såklart så jag hade ingen anledning att bryta dom banden.

 

Det har nu gått cirka 5 månader sen vi bröt och jag har träffat en ny och eftersom jag kör öppna kort har jag sagt till min nya att mitt ex ibland träffar mina barn och till mig ex har jag berättat om saker jag och den nya gjort ,tex åkt iväg på konsert , gått på fest , firat nyår med osv , så det som hände idag är bortom mitt förstånd.

 

Min son och ex skulle ju på eftermiddagsbio , jag och barnen åker iväg med min nya på loppis , mitt ex skulle hämta upp min son , men när jag säger till mitt ex att jag och min nya är på loppisen så får jag ett kort samtal .

'Är ni ett par?' var frågan som kom när exet ringde , hans röst bröts när han sa det och jag sa ju ja , förstås eftersom det är så det är , vad jag insåg då , är att exet haft någon slags förnekelse och att i just det ögonblicket föll poletten ner för honom.

 

Det jag sen får väl på loppisen är att exet vill ha en ensam fika med mig under veckan för att prata, jag hatar sånt och framför allt anser jag inte att det finns något att prata om , när sen eftermiddagen gått med bion så skulle exet lämna sonen hos mig igen och då var ju givetvis min nya hos mig fortfarande , det mitt ex sa var att han bara ville stanna typ två minuter och säga hej till min dotter också, så blev det inte.

 

Istället så väljer karln att dra upp min psykhistoria om när jag hamnade på psykakuten den 9/2 och eftersom min nya jobbar borta om veckodagarna , ringde jag ju en vän i panik som kunde skjutsa mig dit , nämligen mitt ex, där redovisar han exakt hur han minsann var med och stöttade och hur han hjälpte och ditten och datten i nästan 40 jävla minuter!

 

Jag blev så trött på skiten att jag gick ifrån dom båda och ställde mig och diskade istället , han (mitt ex) var inte otrevlig men det faktum att han måste helt plötsligt hävda sig får mig arg , det var nämligen han som ville att vi skulle fortsätta vara vänner men kan han inte hantera att jag gått vidare så kan vi ju inte vara det .