Fick ihop middagen till slut,  indisk köttgryta med couscous, tar lite tid att göra då jag vill att nötköttet ska vara mört men sköter sig självt i princip. 

 

Jag har nämligen ett problem (eller ja, ett av många)och det är att jag inte är speciellt glad i färdigrätter/snabbmat samtidigt som jag inte tycker det är speciellt kul att laga mat trots att kunskaperna finns för detta,men det är i alla fall mer drivande att laga åt någon annan än bara mig själv. 

 

Efter maten när alla är mätta och belåtna dyker tomheten upp, eller är det ensamhet i sällskap jag känner, jag märker inte skillnaden längre. 

 

Istället för att ha en tillfredsställande känsla av god mat, mättnad,mina barn möts jag av detta istället. 

 

Struntar i disken för stunden och läser boken jag börjat på innan,  disken ger tystnad, tid för reflektion över allt och inget, den ger utrymme för sådant jag inte vill veta av. 

 

Det går någon timme, jag läser och barnen sitter med deras plattor efter varit ute och lekt hela dagen, klockan börjar närma sig 7 och det är läge för film och godis. 

 

Ser fram emot att kolla på 'Ant man ' trots vi sett den innan, men trots detta sitter jag disträ och plockar med mobilen utan att faktiskt kolla något, klappa katten och får inte riktigt ro den första halvtimmen. 

 

När filmen sen är slut, dyker den där tomheten upp igen, jaha, och nu då?  

Väljer att låtsas som att den inte finns och läser vidare i boken istället. 

 

Tiden flyger under kvällen och medan barnen sen gör sig redo för sängen, tar jag tag i disken, sätter igång lite musik i hörlurarna för att bli distraherad.

 

Nattar barnen,smygröker på balkongen igen, tar mig en dusch, tar nattmedicinen och skriver här, ingen tomhet,ångest eller ängslan, det är bara lugnt och skönt.