Dagen efter psykakuten

Jag hade brytit ihop på bussen , på väg till barnens skola för att hämta upp dem , det slutade med att deras far fick skjutsa hem mig , barnen blev kvar hos han och jag fick be mitt ex att köra mig till psykakuten när jag insåg att detta inte gick över den här gången .
 
Väl där hade jag blivit bra bemött , förutom att jag bad dem att inte skriva ut en viss medicin som jag reagerar dåligt på , så den skriver dom ut och jag tar maxdosen för att sova , att försvinna ,ett recept skulle finnas att hämta ut dagen efter och det är då problemen började.
 
Mitt ex hade skjutsat hem mig samma natt och stannat vid min sida under natten , när jag väl vaknade dagen efter så fungerade inte kroppen , huvudet var klart men kroppen vägrade lyda , precis som jag hade sagt kvällen innan , exet ringer för att få ut mer för jag klarar inte av att hålla i telefonen ,men jag klarade inte av att vara vaken , inte vara med , jag ville bara få sova bort problemen .
 
Om hon reagerar så ska hon ju inte ha den sorten
Ni får ringa vårdcentralen
Ni får ringa psykakuten
Ni får ringa psykiatrin
Vi kan inte bedöma vilken medicin hon ska ha om hon är påverkad
Jag kan inte se något recept här , har ni ringt vårdcentralen?
Hon måste träffa en läkare först , nej det finns ingen här nu .
Blir det värre får ni åka in till psykakuten igen ( jag kunde inte röra min kropp från sängen) .
Ni får ringa i morgon istället .
Nej den läkaren har slutat för dagen , ni får återkomma.
Eftersom vi inte kommer skriva ut medicinen får hon fokusera på något annat , handarbeten brukar hjälpa , har hon tänkt på andningen .
 
Allt jag ville , var att få lugnande medicin , det tog sju veckor innan en läkare skrev ut det till mig , jag fick skaffa lugnande genom bekanta , mediciner jag haft sen innan och jag vet fungerar för mig , var inte sjuk om du vill ha hjälp när du behöver den .
 
Jag är inte där jag var då , nu klarar jag strida på ett annat sätt , men när jag inte kunde det fick en annan göra det åt mig för att jag ens skulle få en läkarkontakt i slutändan , hade jag varit själv i det läget vet jag inte vad jag hade gjort .
 
 
 
 
bilden hittar du här
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fienden.blogg.se

Ocensurerat om att leva med psykisk ohälsa

RSS 2.0