En middag senare
Och jag är kvar där jag var innan , jag känner mig tjatig för mig själv och trots att middagen gav ett litet uppehåll så var det allt för kortvarigt , jag vill bli kvitt ångesten så jag kan njuta av filmkväll och godis med barnen , istället för att vara gråtfärdig och stressröka men jag behöver ändå ventilera ut det någonstans .
Jag hade kunnat ringa en vän men då börjar frågorna , om hur jag mår, varför och klämkäcka tips och råd om hur det går över och snart blir det bättre , tänk positivt , allt sånt som man inte vill ha och göra med när man mår piss , men det känns inte heller lockande att bara gråta ut , då blir det bara värre , hade jag inte haft barnen nu så hade jag gått och lagt mig eller gått ut en runda bara för att skingra tankarna , men det funkar inte att göra så den här gången.
Jag blir så trött på allt när det är såhär , att det ska vara så svårt att vara lite normal för en gångs skull , att slippa må skit utan att kunna göra något åt det , lite bekymmerslös om så bara för en stund .
Katten som höll mig sällskap ute på balkongen innan idag.
